thesagvag

och man vill bara skrika "låt mig va!" men gör det inte för jag orkar inte bråka. är förkyld och då blir livet alltid så jävla jobbigt, för jag kan inte göra vad jag vill. rida en långtur på min bästa och finaste ponny, springa i skogen barfota och förundras över hur jävla bra det går. för nu är jag förkyld och måste bli frisk.
lite tråkigt sådär.

när sommaren har kommit och fötterna inte kan få nog av barfotakänslan
när huden inte kan få för mycket sol och svett och vägdamm på sig
när hjärtat längtar bort och hem på samma gång för nu är det ändå den bästa tiden här
och varje årstid har sin kärlekskrank, för mig är det en för varje
man kan aldrig få för mycket kyssar, kramar, närhet
ej heller för lite ensamhet
balansen balanserar inte med längtan, passionen, så är det.

kommer hem sent på kvällen och är sugen på kvällsmat till min trötta träningskropp. så det blir knäckemacka med gott pålägg (prästost, senap, tomat), nypon proviva och tahini.
men nu ska jag duscha och somna väldigt, väldigt snabbt.

det har varit en väldigt bra dag.

mitt liv just nu... är ganska underligt. jag är som fem år igen, när jag fick min första kanin och blev besviken för att han inte älskade mig tillbaka. nu har jag två kaniner, som är så olika. den ena är lite go, den andra vill anfalla mig och trivs bara på min rygg (fick till och med ett rivsår vid örat som bevis på dennes framfart).
jag, som visserligen älskar djur, känner mig vingklippt. hästar kan jag ganska bra, jag förstår hur de fungerar, hundar är också okej, och katter. fiskar är ett mysterier, hamstrar irriterar mig. kaniner däremot, de har massa saker för sig men de ser alltid skiträdda ut och det får mig att känna mig som en djurplågare. hemsk känsla. samtidigt, jag vet inte hur jag ska komminucera med dem, för deras kroppsspråk utstrålar oftast en nervös känsla. och även om de lyckas slappna av i mitt knä, så räcker det att jag rör mig lite, lite, så blir de nervösa igen. 

om tolv timmar, om allt gått som det ska så har jag varit i örebro och är påväg tillbaka till landet.
i örebro finns nämligen två söta hermelinkaniner som jag ska vara mamma åt under sommaren.
nu är bara frågan om jag ska ha dem i mitt rum, eller i källaren. när de inte är ute alltså. när sommaren är slut så hoppas jag att jag hittat ett nytt kaninvänligt och kärleksfullt hem till de ulliga och gulliga tu. för jag kan ju inte ta med dem i handbagaget till tanzania.

jag säger till träden, fåglarna, till alla som kanske hör
"jag hade gett dig allt"
och hoppas att vinden bär med sig mina ord till ditt medvetande, eller något

för jag hade gett dig allt, det var den där kärleken som gör att man går ut från sig själv. det gör en osjälvisk. du vet säkert vad jag menar. och jag vet att du aldrig kände samma för mig. inte på mitt sätt iallafall.

så jag säger det till vinden, för orden växer mig upp i halsen, kväver mig. jag måste få säga det till någon, när jag inte kan - eller vill, säga dem till dig.

du är förlåten
dagarna har gått, jag har varit bortrest och haft det så himla skönt
kommer hem och är så stressad igen, fast vill egentligen inte erkänna det
så jobbig känsla, som om jag är jagad, eller måste jaga något jag inte kan fånga
så det blir liksom, allt överflödigt, allt jag inte MÅSTE göra, det gör jag inte. som bloggen.
men som sagt, det skulle ju bara bli en inspiration.
och appropå det så kommer lite inspiration i nästa inlägg.


(http://www.google.se/imgres?hl=sv&client=firefox-a&hs=X8U&rls=org.mozilla:sv-SE:official&biw=1024&bih=675&tbm=isch&tbnid=ZB6zLxksf56wgM:&imgrefurl=http://whatsupsthlm.se/upyours/kanin-eller-hamster/3786/&docid=4UvlZS3_c9xbDM&imgurl=http://whatsupsthlm.se/images/content/blog/18/upyours_20100518210505.jpg&w=387&h=369&ei=zSeoT-GuBPOK4gT_hbHMCQ&zoom=1&iact=hc&vpx=314&vpy=176&dur=27&hovh=219&hovw=230&tx=115&ty=121&sig=105589946458714832277&page=1&tbnh=140&tbnw=147&start=0&ndsp=15&ved=1t:429,r:1,s:0,i:136) oj världens längsta bilkälla haha

är lite krasslig men det gör inget. pratade med min vän ronbir imorse. och han är så otroligt inspirerande. tillexempel: han berättade om en film som han tyckte jag borde se som handlar om en rysk man som bodde i skogen, men så blev han gammal och sjuk och blev tagen till en stad av en vän och där blev han helt förvånad och frågade "varför bor folk i lådor?". så jag sa att "då får du ta med den filmen hit (jag kan inte ladda ner filmer med mitt internet) på ett usb" men då svarade ronbir "jag kan inte det för min dator är trasig. min bror bestämde sig för att laga den klockan tre inatt så han tog i sär den och sen när jag vaknade vid åtta så satt han fortfarande med datorn och då var den helt sönder. men jag blev inte arg utan sa 'jahaa'. för det är ganska skönt att inte ha en dator. man blir så låst med en sån"

och då kände jag bara. fy fan vad skönt. och jag vill aldrig bo i en låda. men det kommer jag säkert att göra många gånger i mitt liv. men mentalt sätt vill jag mer bo i en sockervaddsbubbla som har regnbågens alla färger och som kan ta mig dit jag vill.


hundspår på en strand vid viktoriasjön (foto av anja)

det är så skönt att vara hemma själv. låg och drog mig i sängen till tolv. jag minns inte när jag gjorde det senast. för under hela vintern har jag varit på tårna konstant. jag har svårare och svårare att ta det lugnt, att inte göra någonting. jag ställer så hårda krav på mig själv. alla säger det. och jag tar nog mig själv på för stort allvar. ja, detta blev ju ett väldigt allvarligt inlägg. hade mest tänkt berätta om att man behöver bara ha turistvisum om man ska resa till Tanzania i tre månader. men jag kanske vill vara borta längre. fyra månader känns som en bra tid. tänk vad mycket swahili jag kommer lära mig under den tiden!


båttur i viktoriasjön.

drömmer om varma, varma Tanzania och längtar så jag nästan sprängs. nu är det snart dags att börja planera på allvar!

sitter på bibblan. sånt som händer ibland. kände först för att sitta ute i solen, med fötterna dinglandes mot älven. men fick ensamfobi. ni vet, som man kan få när man inte har en bok som skydd eller någon att ringa. utan man blir sittandes (utan solglasögon) medans alla andra sitter i grupper, eller två och två. och man blir freaket som sitter själv och som alla tror inte har något liv, inga vänner och sitter och tjuvlyssnar på deras samtal. och oftast så pallar jag det trycket. eller tänker inte alls på det (kanske är det för jag oftast har en bok eller en vän med mig då), men idag gjorde jag inte det. kände mig ensam och eländig. med stora väskor eftersom jag jobbat och hade ombyte med mig. packåsnekänsla. och vädret gjorde mig svettig och osexig. (inte för det är osexigt att vara varken svettig eller packåsna, egentligen. det blev bara pissigt just då)

ja ni vet. den där onda cirkeln. så jag hamnade här och nötade trailers på youtube för att koppla bort tankarna. och det funkade ganska bra, för nu mår jag bättre och snart har jag dans. det är väl bara ikväll som ensamhetskänslan kommer anfalla mig med full kraft. för jag vill inte vara hemma ikväll. jag vill gå ut och ha fina kläder på mig och jaga bort känslan av att jag slösar bort mitt liv.


(muffin från weheartit bara för att avsluta med något fint)

älska min kropp
inte så jag dränks i min egen spegelbild
men så jag tar hand om den
när jag var i yngre tonåren så såg jag en dokumentär med mamma
man hade intervjuat flera olika kvinnor om hur de såg på sig själva i sina kroppar
och jag minns speciellt vad en kvinna sa, hon hade klar, brun blick och lockigt, mörkt hår
"jag älskar min kropp" började hon "för den tar mig överallt dit jag vill"
och jag tyckte det var så himla fint. så sant.
det fastnade.

sitter på bibblan. har precis druckit en kopp te på caféet och läst ut Bitterfittan av Maria Sveland.
det är så mycket att fundera på när det kommer till kärleken.
skickar iväg ett sms till en som vill för mycket på sina egna villkor. och slår nästan klackarna i taket när jag märker att jag faktiskt inte accepterar det. jag låter det inte gå förbi. jag förminskar inte mitt livsrum genom att backa och låta honom få sin vilja igenom. för det gäller de allra, allra minsta sakerna. det är där som det börjar. ju mer som tas, desto mindre makt tillfaller en själv. och tillslut så står man där, handfallen och undrar vad fan det var som hände.
jag tänker inte låta det ske. jag vill inte bli vingklippt av kärleken. (det är förresten inte kärlek, inget spel är kärlek, det är bullshit). kärleken blir man styrkt av. kärleken gör så man slår klackarna i taket. och det är den kärleken, ingen annan, som jag tänker acceptera.

bägaren rann över.

"... Han fördes sedan österut och visades upp för den nyfikna allmänheten innan man spärrade in honom på livstid. Efter hans död 1838 lade guvernören för det nybildade Iowaterritoriet beslag på Black Hawks skelett och hängde upp det som prydnad i sitt ämbetsrum."

Det var längesen jag läste något som gjorde mig såhär förbannad. Finns det några människor som gjort så mycket ont som europeer? Inte vad jag vet.

en disig morgon på landet



och det gör mig glad, för det är nog vår ändå!

behöver en kärleksaffär
eller iallafall någon som svarar när jag ringer
och som är på goshumör exakt samtidigt som mig
ska det vara så svårt!?



(weheartit.com ofc)

har varit irriterad hela dagen
ibland är det skönt att vara arg
men just nu är det också irriterande
så kontraproduktivt bara

(säkert weheartit.com, bara för att det är totala motsatsen till texten över)