thesagvag

har haft en helt fantastisk helg

är kär

kommer hem,

till någon annan slags verklighet

och slås av oro,

hamnar pladask på marken och kravlar runt där

maktlös

så känns det

 

(men kärheten har ingenting med pladasket att göra)(det är bara två väldigt starka känslor som härjar i mig just nu)

när jag bara vaknar av mig själv. och det känns lite som julafton fast så himla mycket bättre. men av en helt annan anledning än att jag är ledig.

jag är... ih!

har varit ideell hela veckan typ. jobbat nätter och dagar och kvällar. pratat med fina människor och mindre fina människor. är lite störd på att jag ger killar för mycket plats. det är som en sjukdom, jag faller dit även fast jag vet att jag inte borde. ska det vara så himla svårt att bryta dessa jävla mönster? jag önskar verkligen att det vore lättare. typ som att killarna lär sig att ge tjejerna plats istället för att en själv ska behöva bli en bitterfitta och säga åt om och om igen. för då ger en ju dem uppmärksamhet likväl.

jag vill att alla ska känna sig sedda. att folk ska vara känsliga för varandra, bry sig om och lära sig lyssna. alla dessa typiska kvinnliga egenskaper är egenskaper allt för få killar tar till vara på och utvecklar. och det är så jäkla sorgligt, för i och med det så blir häften av befolkningen känslomässigt handikappade och så får andra halvan dubbelt så mycket skit att hantera. som om de ojämlika lönerna inte är nog med ok att bära. men så är det ju så, att män verkar ha det svårare att vara medmänskliga. och det om något är ett globalt misslyckande som vi alla hålls ansvariga för.  

har fått en roomie under ett par dagar. livet kan knappast bli mysigare. att det är jag som egentligen är hennes inneboende är väl också en obetydlig detalj i sammanhanget?

ja, det tycker jag.

 

(http://weheartit.com/entry/31687245)