något som saknas i

har varit ideell hela veckan typ. jobbat nätter och dagar och kvällar. pratat med fina människor och mindre fina människor. är lite störd på att jag ger killar för mycket plats. det är som en sjukdom, jag faller dit även fast jag vet att jag inte borde. ska det vara så himla svårt att bryta dessa jävla mönster? jag önskar verkligen att det vore lättare. typ som att killarna lär sig att ge tjejerna plats istället för att en själv ska behöva bli en bitterfitta och säga åt om och om igen. för då ger en ju dem uppmärksamhet likväl.
jag vill att alla ska känna sig sedda. att folk ska vara känsliga för varandra, bry sig om och lära sig lyssna. alla dessa typiska kvinnliga egenskaper är egenskaper allt för få killar tar till vara på och utvecklar. och det är så jäkla sorgligt, för i och med det så blir häften av befolkningen känslomässigt handikappade och så får andra halvan dubbelt så mycket skit att hantera. som om de ojämlika lönerna inte är nog med ok att bära. men så är det ju så, att män verkar ha det svårare att vara medmänskliga. och det om något är ett globalt misslyckande som vi alla hålls ansvariga för.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0