det trodde jag aldrig
drömde om dig inatt. det var längesen. men det var lika verkligt som om du verkligen var där. och jag tog din hand, och du log mot mig.
det är som när farfar berättade att han ofta drömmer om pappa och farmor och att de alltid lever i drömmarna. men när han vaknar så gör de ju inte det. och han sa det med den smärtan om hur jävla knivhuggsliknande verkligheten är.
för mig var det mer mellankoliskt. men ändå, när jag vaknade kändes det konstigt. som om något fattas mig. och det är det ju på ett sätt. för när en blir kär i en person som inte blir kär tillbaka, då förlorar en den personen som vän också. är det värt att älska när det är så?
Kommentarer
Postat av: Sara
för tänk om du vinner en kärlek? han kan ju sitta där och vara precis lika kär tillbaka. åh, längtar till vecka 28 för dig.
Trackback
