thesagvag

mitt liv just nu... är ganska underligt. jag är som fem år igen, när jag fick min första kanin och blev besviken för att han inte älskade mig tillbaka. nu har jag två kaniner, som är så olika. den ena är lite go, den andra vill anfalla mig och trivs bara på min rygg (fick till och med ett rivsår vid örat som bevis på dennes framfart).
jag, som visserligen älskar djur, känner mig vingklippt. hästar kan jag ganska bra, jag förstår hur de fungerar, hundar är också okej, och katter. fiskar är ett mysterier, hamstrar irriterar mig. kaniner däremot, de har massa saker för sig men de ser alltid skiträdda ut och det får mig att känna mig som en djurplågare. hemsk känsla. samtidigt, jag vet inte hur jag ska komminucera med dem, för deras kroppsspråk utstrålar oftast en nervös känsla. och även om de lyckas slappna av i mitt knä, så räcker det att jag rör mig lite, lite, så blir de nervösa igen.