thesagvag

när jag egentligen borde vara någon helt annanstans är jag här

och det känns så himla kusligt

som om du försöker få mig in i något fack

packeterar mig

snörerna lämnar röda märken över halsen

jag har aldrig gillat presentpapper

eller bröllop,

knappt ens barn

och det gör tydligen mig till den konstigaste människan i världen

att jag

vad ska jag säga?

för det är ju sant

 

i mig finns så mycket kärlek som jag vill ge

men jag har ännu inte hittat den som kan ge lika mycket tillbaka

 

varför ska allting vara en kamp?

 

varför ska jag anpassa mig och återanpassa mig

som om min maskinvara är hur enkel att formatera som helst

 

du skulle bara veta hur ont det gör

att inte vara nöjd