thesagvag

kan inte minnas senaste gången jag var såhär sjuk som jag varit denna veckan. jag har kravlat omkring på golvet och jämrat mig för jag inte orkat gå upprätt. och när jag inte ens orkat det har jag bara legat som en död i sängen och stirrat. vet ni hur överjävligt men samtidigt skönt det varit? för jag kan inte göra någonting, inte diska, inte jobba, inte träna, inte läsa, inte skriva, knappt ens prata, för jag är sjuk. jag är den ynkligaste sjuklingen världen någonsin har skådat. och jag skäms inte för det, tror jag. att kroppen tvingar ner sig själv på knä bara för att jag inte kan ta det lugnt. och om en vecka är jag på en tiodagars meditationskurs som för att fortsätta på detta nya, lugna spår.

 

men vem lurar jag egentligen?